Avslutning av året med magisterstudier

Utsikt från Campus Norrköping

Året 2012 har för min personliga del främst präglats av mina studier till en magisterexamen i socialt arbete och då i första hand arbetet med uppsatsen Att träna sig i att vara människa - en kvalitativ studie om personalens upplevelse av dialektisk beteendeterapi och den terapeutiska alliansen. Jag har under året lärt mig mycket om vetenskapliga metoder och arbetssätt, men också om den vetenskapliga miljön, dess förutsättningar och villkor.

Jag har även lärt mig att det finns stora olikheter mellan institutionerna när det gäller hur man betraktar vetenskaplig kunskap; att det arbetssätt och resultat som godkänns av en institution inte alltid görs av en annan. Jag har testat och utmanat gränser för att nå så långt som möjligt och få största möjliga nytta av min uppsats; jag tror det är så det vetenskapliga arbetet utvecklas bäst. 

Under arbetets gång har jag upplevt frustration och besvikelse, men också hur det känns att slutligen bli nöjd och glädjen över att bli godkänd och uppnå ett mål. Nu ser jag fram emot att få återkoppla resultatet av studien till den psykiatriska verksamheten, de team jag intervjuat och andra intresserade med förhoppningen att kunna bidra med ytterligare kunskap inom området. 

För dig som är intresserad att ta del av uppsatsen finns här en länk till ett abstract av uppsatsen samt en länk med uppsatsen i sin helhet. Den finns också publicerad genom Linköpings universitet.

Abstract 

Att träna sig i att vara människa 

Avslutningsvis ett varmt tack till dig som läser min blogg och ett riktigt Gott Nytt År!

Min magisteruppsats "Att träna sig i att vara människa"

Utsikt från Campus Norrköping

I måndags la jag fram min magisteruppsats "Att träna sig i att vara människa - en kvalitativ studie om personalens upplevelse av dialektisk beteendeterapi och den terapeutiska alliansen" för examination vid Linköpings Universitet. Uppsatsen blev godkänd och jag är nu klar med det arbete som startade i januari och i tanken påbörjades för ett år sedan.

Dialektisk beteendeterapi är en kognitiv terapiform som används för att hjälpa patienter med självskadebeteende att uppnå självrespekt och ett meningsfullt liv. Enligt personalen handlar metoden om hur det är att vara människa; att träna sig i att vara människa, vilket också blev titeln för min uppsats.

Min förhoppning är att studien ska kunna medverka till bättre vård och behandling  för patienter med självskadebeteende. Mitt personliga och långsiktiga mål är att bidra med kunskap som i förlängningen medverkar till jämlik vård och god hälsa.

Vägen fram till uppsatsens godkännande har varit lärorik, men tidvis besvärlig, och jag har såväl min familj som många vänner att tacka för det stöd som inneburit att jag kunnat nå ända fram.