Förnyad satsning på magisterstudierna

I slutet av januari i år började jag mina magisterstudier i socialt arbete vid Campus Norrköping, Linköpings Universitet. Jag arbetade samtidigt deltid på mitt ordinarie arbete. Den första hälften av terminen bestod av en läskurs med litteratur om vetenskapligt arbete och litteratur som man kunde välja själv efter det uppsatsval som var och en gjort. Läskursen avslutades med två skriftliga redovisningar. Denna del av kursen var lärorik, då jag fick möjlighet att lära mig söka efter vetenskapliga artiklar i olika databaser, analysera vetenskapliga tidskrifters innehåll samt också intervjua doktorander och delta i en disputation. Samtidigt var det arbetsamt att försöka kombinera studier, arbete och politik.

Efter en månad med lite mindre studier och mer politik är jag nu tillbaka för en förnyad satsning på studierna i form av uppsatsarbete. Jag har valt att skriva om hur en en kognitiv behandlingsmetod som heter dialektisk beteendeterapi fungerar för patienter med självskadebeteende. Genom fokusgrupps-intervjuer är mitt syfte att bland annat belysa den behandlande personalens syn på metoden samt sitt samarbete med patienten. För att kunna fokusera på uppsatsen har jag denna gång valt att studera på heltid och jag hoppas kunna vara klar i slutet av augusti.

En reflektion så här långt är att allt tar längre tid än jag tror att det ska göra. Ovanan att studera, nya saker att lära in som databassökningar, referensangivelser och kanske framför allt ett annorlunda sätt att tänka gör att uppsatsen tar mycket tid. I mitt arbete har jag varit van vid att sammanfatta och försöka förenkla underlag och rapporter till en lagom stor mängd text. I uppsatsarbetet gäller det istället att fördjupa och problematisera och skriva utförligt.

En annan reflektion är att det vid mina 56 år tar på krafterna att bli sedd av lärare som en oerfaren person med liten kunskap. Dessutom skiljer sig Hälsouniversitetets och den filosofiska fakultetens krav och förväntningar mycket åt. Trots en del motgångar tycker jag det är roligt att studera och jag hoppas att jag så småningom ska bli klar med min magisterexamen i socialt arbete.

Folkhälsan i Sverige 2012

Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet publicerade för några dagar sedan rapporten Folkhälsan i Sverige 2012. Det är den första rapporten om folkhälsa som ges ut gemensamt av myndigheterna. Syftet är att ge en överblick över utvecklingen av hälsan.

Sämst hälsa bland personer med kort utbildning
Personer som endast har grundskoleutbildning har högre dödlighet i alla stora folksjukdomar än personer med eftergymnasial utbildning. Samtidigt sjunker andelen elever i årskurs 9 som är behöriga till gymnasiet. Personer med kort utbildning har i de flesta avseenden sämst hälsa och skillnader i dödlighet mellan grupper med olika utbildningsbakgrund har ökat.

Rapporten visar ett en mycket stor del av alla sjukdomar och skador finns hos den femtedel av befolkningen som endast har grundskoleutbildning.

Allt färre niondeklassare behöriga till gymnasiet
Vissa förutsättningar för folkhälsan har blivit sämre. Till exempel har andelen elever i årskurs 9 som är behöriga till gymnasiet gradvis minskat och ligger nu på den lägsta nivån hittills under 2000-talet. Varje år är det en högre andel pojkar än flickor som inte uppnår behörighet.

Några slutsatser i korthet
- Skillnaderna i återstående livslängd vid 30 års ålder ökar mellan utbildningsgrupperna. Kvinnor med kort utbildning har haft den mest ogynnsamma utvecklingen.

- Bland kvinnor i yngre medelåldern med kort utbildning finns en tendens till att fler insjuknar i hjärtinfarkt. I samma åldersgrupp finns också en tendens till ökat insjuknande i stroke bland både kvinnor och män.

- Män och kvinnor med lång utbildning har i högre utsträckning mer hälsosamma levnadsvanor än män och kvinnor med kort utbildning, till exempel när det gäller rökning.

Den kunskap som redovisas i rapporten är viktig och samtidigt oroande. Klyftorna ökar och hälsan blir allt mer ojämlik. Utmaningen är att sprida kunskapen och använda den på rätt sätt i det förebyggande arbetet.

Språkets makt att forma våra tankar

Dagens Arenas ledare Språkekvilibristen Reinfeldt manar till eftertanke på flera sätt. I min magisterutbildning läser jag just nu vetenskapsteori där bland annat språkets makt att forma våra tankar diskuteras (Wittgenstein m fl). Jag kommer att återkomma till detta ämne mer ingående och ger här bara ett utdrag från ledaren genom Anita Kratz ordlista "Så talas Reinfeldska" för att visa på hur språket kan användas för olika syften:

”Givet att” = om.
”Det kommenterande Sverige” = dumma, okunniga journalister.
”Slussar människor från arbetsmarknaden” = folk förlorar sina jobb.
”Den mediala logiken är asymmetrisk” = media är orättvisa.
”Ett kraftigt arbetsmarknadsinträde” = många får jobb.
”Ta sats i utgångspunkten” = börja.
”Allt annat lika” = om inget händer som ändrar förutsättningarna.

Magisterstudier på Socionomprogrammet

Den här veckan har jag påbörjat heltidsstudier till en magisterexamen på Socionomprogrammet vid Linköpings Universitet Campus Norrköping. Vi var elva studenter som kom till gårdagens introduktion, varav åtta unga nyutexaminerade socionomer och tre äldre med yrkeserfarenhet.

Terminen är uppdelad i två delkurser där vi startar med kursen "Socialt arbete som kunskapsområde, teori och praktik" och fortsätter med "Magisteruppsats inom socialt arbete". Utbildningen innehåller intressanta områden som källkritik, litteratursökning, berättelseforskning, vetenskapligt skrivande, evidensbaserad praktik, solidaritet i sjukvården och samhället och litteraturseminarier. Syftet är att bredda och fördjupa kunskaperna inom socialt arbete med fokus på forskningsprocessen. I terminens andra kurs ska vi studenter genomföra en vetenskaplig studie som beskrivs i ett internationellt sammanhang och presenteras som en magisteruppsats.

Mina studier under förra året i forskningsmetodik gav mig inspiration till att fortsätta studera och fördjupa mina kunskaper. Jag ser nu fram emot denna termin mycket och tror att jag kommer att kunna tillämpa studierna både teoretiskt och praktiskt i mitt arbete på Forsknings- och utvecklingsenheten inom Landstinget i Östergötland. På olika sätt hoppas jag också kunna kombinera dessa studier med mitt arbete och politiska uppdrag.

Att få möjlighet att studera igen efter många år i yrkeslivet, tillsammans med såväl unga som äldre studenter, och vara i den vackra miljö som Campus Norrköping erbjuder känns som en stor förmån.

Sociala investeringar i barns och ungas psykiska hälsa

Igår deltog jag i Modellområdesfinalen och tillika slutkonferensen för Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) projekt Barn och Ungas psykiska hälsa. De senaste tre åren har ett intensivt arbete med att få till samverkan mellan skola, socialtjänst, primär- och specialistvård pågått inom 14 olika modellområden i Sverige, varav Norrköping har varit ett område.

Resultaten visar att det går att korta köerna till vård, förbättra skolresultat och skydda barn som riskerar att fara illa. Detta trots pressade ekonomiska förutsättningar, haltande lagstiftning och verksamheter med olika styrning, budget och organisationskultur.

Förutsättningarna varierar mycket, men framgångsfaktorerna för de olika modellområdena är gemensamma:
- politiker som ger tydliga uppdrag och följer upp resultat
- fungerande system för att mäta effekt och resultat av olika insatser
- en organisation som gör det möjligt att tidigt upptäcka och hjälpa de barn som behöver olika insatser.

Under konferensdagen visade också nationalekonomen Ingvar Nilsson att en lyckad samhällsinsats till en kostnad av tre miljoner för ett barn med ADHD-problematik, i ett livsperspektiv ger en avkastning på minst tre gånger insatsen till samhället – i detta fall ungefär 15 miljoner.

Detta var en mycket bra konferens som visade vilka stora möjligheter och resurser det finns inom landstingen och kommunerna, att skapa god hälsa för barn och unga, om vi kan synkronisera insatserna. Om vi också fortsättningsvis kan se satsningar på barns hälsa som sociala investeringar istället för kostnader har vi kommit en lång bit på vägen i detta viktiga arbete.

Läs gärna mer om projektet på SKL hemsida och i slutrapporten. Här finns många viktiga resultat och modeller att dra lärdom av.

Prioritering och ransonering av hälso- och sjukvårdens resurser

Prioriteringscentrum , som är en nationell resurs som ska stödja utveckling och överföring av ny kunskap om prioriteringar inom vård och omsorg, har nyligen publicerat rapporten "Att tillämpa den etiska plattformen vid ransonering - Fördjupad vägledning och konsekvensanalys" av författarna Lars Sandman och Gustav Tinghög.

Rapporten ger vägledning vid ransonering av vårdåtgärder utifrån den gällande etiska plattformen och är ett viktigt bidrag till att klargöra hur olika prioriteringspriciper ska kunna tillämpas för att uppnå rättvisa. Flera av rapportens frågeställningar diskuterades också i rapporten "Vårdens allt för svåra val" som Prioriteringscentrum publicerade 2007, men i den nya rapporten ges en djupare och mer sammanhängande analys av frågeställningarna. I kapitel 4, sidan 62, presenteras bland annat en checklista för att underlätta beslutsfattandet kring ransonering i form av ett beslutsträd.

Jag ser Prioriteringscentrums arbete, som leds av Per Carlsson, som mycket viktig för vårdens utveckling. Min förhoppning är att de frågor som dessa rapporter behandlar blir föremål för många diskussioner under 2012 och följande år.

Nyårsönskan för 2012

Fyra dagar har gått på det nya året 2012. När jag nu ser tillbaka på 2011 års stora händelser i världen, så är det på den arabiska våren jag tänker, den djupa finanskrisen i Europa och USA, katastrofen i Japan och på Utöja, klimatförhandlingarnas tillkortakommanden och Socialdemokratins ledarskapssvårigheter. Men jag tänker också på saker som att Lena Sommestad blev S-kvinnors nya förbundsordförande, att jag som förtroendevald för (S) fick möjlighet att delta i det politiska arbetet och inte minst på glädjen att ha familj och vänner nära. Ja, listan kan göras lång med både goda och svåra händelser.

Nu vänder vi blad, ord som har blivit klassiska, passar bra i denna tid. Jag vill börja med min nyårsönskan. Det jag önskar för det kommande året är att Hoppet om en bättre tillvaro och värld återvänder till människor och att alla som kan bidrar till detta. Utan hopp, känsla av mening och delaktighet går vi en mörk framtid till mötes, så låt oss gemensamt arbeta för att hoppet och framtidstron återvänder och uppfyller oss alla under detta år.