Prioritering och ransonering av hälso- och sjukvårdens resurser

Prioriteringscentrum , som är en nationell resurs som ska stödja utveckling och överföring av ny kunskap om prioriteringar inom vård och omsorg, har nyligen publicerat rapporten "Att tillämpa den etiska plattformen vid ransonering - Fördjupad vägledning och konsekvensanalys" av författarna Lars Sandman och Gustav Tinghög.

Rapporten ger vägledning vid ransonering av vårdåtgärder utifrån den gällande etiska plattformen och är ett viktigt bidrag till att klargöra hur olika prioriteringspriciper ska kunna tillämpas för att uppnå rättvisa. Flera av rapportens frågeställningar diskuterades också i rapporten "Vårdens allt för svåra val" som Prioriteringscentrum publicerade 2007, men i den nya rapporten ges en djupare och mer sammanhängande analys av frågeställningarna. I kapitel 4, sidan 62, presenteras bland annat en checklista för att underlätta beslutsfattandet kring ransonering i form av ett beslutsträd.

Jag ser Prioriteringscentrums arbete, som leds av Per Carlsson, som mycket viktig för vårdens utveckling. Min förhoppning är att de frågor som dessa rapporter behandlar blir föremål för många diskussioner under 2012 och följande år.

Konsten att säga nej

På grund av samhällets begränsade resurser måste beslut om hur vi ska begränsa det offentliga åtagandet fattas. Inom hälso- och sjukvårdssektorn innebär detta att beslutsfattare tvingas fatta beslut som innebär att patienter nekas vård. Vilka patienter ska få stå tillbaka och varför?

Värdekonflikter kommer alltid att finnas mellan effektivitet och rättvisa. Men med en öppen och mer systematisk diskussion går det att åstadkomma både mer rättvisa och en effektivare vård. Ingen blir populär på det. Det gäller att vara öppen, tydlig och stå ut i längden. Då kan det ändå ge resultat.

Dessa slutsatser presenterar Gustav Tinghög som är den första att disputera hos Prioriteringscentrum vid Linköpings Universitet. I sin avhandling "Konsten att säga nej" (The art of saying no - the economics and ethics of health care rationing) har han studerat värdekonflikter som uppstår i samband med ransonering inom hälso- och sjukvård. Han disputerar imorgon den 4 februari.

- Att högavlönade kommer snabbare fram i köerna må vara oetiskt, men är föga förvånande, säger han. Det är inte inkomsten i sig utan andra faktorer som avgör. Höginkomsttagare är vanligen mer välutbildade, förstår kanske bättre de administrativa systemen och kan prata för sig. Därför går det fortare för dem.

Han påpekar dock också att det inom vissa vårdgrupper inte gick att se någon sådan skillnad, nämligen hjärt-kärlsjukdomar, gynekologi, urologi och ögonsjukvård. Ingen diskriminering kunde heller utläsas på grund av etnicitet eller kön.

Exempel på andra värdekonflikter som avhandlingen analyserar är frågan om när vård ska bekostas privat respektive offentligt. Han analyserar också frågan om egenansvar och problematiken med organdonation.

Jag ser denna avhandling som mycket viktig för hälso- och sjukvårdens framtida arbete och jag hoppas kunna delta i Prioriteringscentrums seminarium den 29 mars då avhandlingen presenteras.

Jag vill här gärna upprepa Gustav Tinghögs slutsats, då den helt överenstämmer med min syn och utgångspunkt i denna fråga:
"Värdekonflikter kommer alltid att finnas mellan effektivitet och rättvisa. Men med en öppen och mer systematisk diskussion går det att åstadkomma både mer rättvisa och en effektivare vård."

Prioriteringscentrum i Linköping

Igår var jag på konferensen Healthcare Priority Settings - Making Sense of Justice som arrangerades i Linköping som invigning av Prioriteringscentrum i Linköpings Universitet. Gårdagens konferens hade välkända föreläsare från Danmark, USA, Australien och Sverige och behandlade prioriteringscentrums arbete med öppna prioriteringar, men också ämnen som luck-egalitarianism, olika perspektiv på ohälsa och kedjan från evidens till nationella riktlinjer.

Av föredragshållarna framgick tydligt att Prioriteringscentrums arbete är känt världen över och också det prioriteringsarbete som Landstinget i Östergötland genomförde runt 2003. Ett arbete som då fick massiv negativ kritik, men som idag lyfts fram som ett föregångsexempel i prioriteringssammanhang.

Seminariet gav mig många tankar om etiska frågor som makt kontra prioriteringar, individens ansvar och hälso- och sjukvårdens mål och uppgift. Jag har haft möjlighet att tidvis ta del av och följa Prioriteringscentrums viktiga arbete och hoppas att denna överflyttning ska vara gynnsan för centrumet.

Här är lite fakta och en länk till Prioriteringscentrums arbete:

Prioriteringscentrum inrättades i Linköping år 2001 som ett nationellt kunskapscentrum för prioriteringar inom vård och omsorg. Huvudmannaskapet för Prioriteringscentrum har fram till 1 juli 2010 legat på Landstinget i Östergötland men har nu övergått till Linköpings universitet, där Prioriteringscentrum även fortsättningsvis ska verka som ett nationellt kunskapscentrum.

Prioriteringscentrum har ett nationellt uppdrag att kring ämnet öppna prioriteringar:

• Bedriva forskning och utveckling av processer och metoder.
• Bidra till kunskapsöverföring mellan akademi och praktisk vård och omsorg.
• Skapa forum för kunskaps- och erfarenhetsutbyte.
• Stimulera till ökad medvetenhet och debatt.

Prioriteringscentrum fungerar som en sambandscentral, med uppgift att samla in och sprida information inom området öppna prioriteringar.