Politik är att välja. Att prioritera.

Lyssnade idag på programmet OBS i P1 som diskuterade den sociala och ekonomiska jämlikheten med Jytte Guteland, Socialdemokratiska Ungdomsförbundet och Niklas Wykman, Moderata ungdomsförbundet. Läs här Jytte Gutelands diskussionsinlägg som jag tycker är ett bra inlägg om hur vi kan arbeta för ökad jämlikhet.

Om jämlikhet, anständighet och modet att stå upp för alla!
Sverige är på många sätt möjligheternas land. Landet där jämlikheten är ett mål, där barns rätt att få lyckas oavsett sina föräldrars liv är en självklar rättighet. Landet där både skolornas och livets klassresor är fler. Landet där förskolan en pedagogisk plan, skolan har ambitioner och en stor del av befolkningen har trygghet och välfärd. Vi har genom historien värnat sammanhållning istället för klyftor. Det har bidragit till framgång. Ett land som har vunnit både mänskligt och ekonomiskt genom sin solidariska modell.

Alla har sin egen historia om möjligheternas land. Jag minns främst alla fritidsledarna och lärarna. De som kämpade för att alla vi elever skulle lyckas. Min fransklärare som slet för att jag skulle lyckas klara kursen. Dataläraren som uppmuntrade och gav extra tid, till mig som inte lärt mig uppskatta ämnet. Aldrig upplevde jag att de ville ge upp. Låta mig eller andra elever misslyckas.

Slutar det där? Så lyckligt? Har Sverige nått sina bästa stämningars längtan?

Nej! Det räcker att titta ut på arbetsmarknaden, in i bostäderna eller ner i plånböckerna för att veta att det är långt kvar.

Arbetslösheten är just nu det största hotet mot jämlikheten. Det mest ovärdiga är det sätt vårt land nu möter de unga vuxna. Den unga generationen i Sverige är rekordstor. Den största gymnasieklasserna på 20 år lämnade gymnasieskolan förra våren. Mitt i finanskrisens kölvatten startar de sina vuxna liv. En av fyra startar ett liv med arbetslöshet. Jag träffade en av dessa nyss, en 19 årig arbetslös kille som sa till mig. ”jag är trött på att spela TV-spel sju dar i veckan fem timmar per dag” Jag vill ut härifrån, komma iväg få ett livsprojekt. En mening.

Är det för mycket begärt? Nej det är det inte. Om man vill så går det. Det finns jobb i välfärden, det finns utbildning som ger jobb och det finns branscher, företag som kan anställa om vi investerar rätt nu.

Ändå har vi just nu en regering som låter frågan bero. Som uppgivet pratar om att vi får förvänta oss ”två skitår”. Varför gör de så varför vill de inte agera? Hur kan det för regeringen vara viktigare med skattesänkningar för de rikaste? 20 mdr har lagt på sänkta skatter för den tiondel som tjänar mest? Varför gick inte de till att bekämpa ungdomsarbetslösheten?

Politik är att välja. Att prioritera. SSU prioriterar de ungas rätt till jobb och utbildning. Vi vill ha nolltolerans mot ungdomsarbetslöshet. Det måste få kosta. Motsatsen att låta unga gå arbetslösa kostar mer. Vi vill ge hopp och jobb till unga.

Allt detta är egentligen en gammal historia. Så gammal som vår svenska historia. Skillnaden mellan socialdemokrater och moderater har alltid mätts i mod och självförtroende. Moderaterna tror att tåget inte kommer att nå målet om inte några av de äldre, vissa av de unga, några av de utsatta lämnas bakom. ”De starka” — ”De starka” berättar de för oss, ”kommer att ärva vårt land”.

Vi socialdemokrater tror att vi kan klara resan med hela familjen ombord. Att vårt land ska bygga på jämlikhet, anständighet och modet att stå upp för alla. Det är värdigt möjligheternas land. Sverige.

Jytte Guteland