Min absoluta höjdpunkt i Almedalen var seminariet "Framtidens psykiatri" under onsdagen, då Margot Wallström berättade om sitt FN arbete som rör kvinnors utsatta situation i krig och konflikter (en ny FN-tjänst med uppgift att genomföra FN:s resolution 1820 om sexuellt våld i krigsdrabbade länder).
Margot Wallström beskrev bland annat förhållanden i Liberia och ställde frågan var börjar man egentligen någonstans i ett land där nästan allt brutits ner under kriget. Hur bygger man upp de sociala normerna igen där kvinnor inte har något värde och våldtas systematiskt. Där rädsla för nya övergrepp gör att flickor, mammor, döttrar inte vågar gå till skolan eller handla på marknaden och där det är kvinnorna själva som blir offren, som får skulden för övergreppen, medan männen som är förövare går straffria.
Ing-Marie Wieselgren, Sveriges kommuner och Landsting var moderator under seminariet och avslutade detta med att säga att vi i Sverige känner oss stolta över att ha en kvinna på denna viktiga och höga position. Jag delar denna stolthet över Margot Wallström och att hon som socialdemokrat kan arbeta för att förbättra vllkoren för världens kvinnor.
Ett bevis på Almedalens unika möjligheter var att jag efter seminariet kunde gå fram till Margot Wallström och få tillfälle att berätta om mitt arbete med folkhälsa och jämställdhet och den modell jag har arbetat fram inom detta område. För mig var detta ögonblick stort då Margot Wallström är den person som jag allra mest önskar ska använda sig av modellen. Tänk om jag på detta sätt kan bidra till att förbättra förhållanden för kvinnor i utsatta situationer och på så sätt förändra världen till det bättre (se mitt blogg inlägg - Hälsa som mål och medel för ett gott samhälle).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar