Ge oss mjuka händer och varma hjärtan för en jämlik och jämställd värld

Idag är det den 8 mars, den dag då jämställdhetsfrågan uppmärksammas världen över. Alltsedan jag började arbeta med jämställdhetsfrågor 1995 i mitt arbete inom Landstinget i Östergötland, har jämställdhet funnits med mig som en kunskap som griper in i alla områden. Som förtroendevald är jämställdhetsfrågan en stor drivkraft och jag ser denna fråga som en av de allra viktigaste att arbeta för.

I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter står det: ”Alla människor är födda fria och lika i värde”. Alla människor inkluderas därmed och ingen ska stå utanför. I Sverige är målet för jämställdhet att ”Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”. Demokrati betyder folkmakt och inget samhälle kan lösa individuella mänskliga rättigheter om man inte löser jämställdhetsfrågan. Detta menar jag är utgångspunkten för allt jämställdhetsarbete. Jag anser att det är uppenbart att samhället har skillnaden mellan könen som utgångspunkt och att den går rakt igenom klassperspektivet.

Många debatterar jämställdhetsfrågan idag och många artiklar skrivs. I detta inlägg väljer jag att lyfta fram två artiklar där jämställdhetsfrågan beskrivs på ett bra sätt enligt min mening. Den första artikeln är ”8 mars – ilska som inte får gå över” i Dagens Arena och den andra är Claes Borgströms artikel i Svenska Dagbladet ”Regeringen struntar i jämställdheten”. Den första artikeln beskriver på ett utmärkt sätt såväl de globala som nationella svårigheterna i jämställdhetsarbetet. I Claes Borgströms artikel beskrivs bland annat hur regeringens skattesänkningar och nedskärningar i den offentliga sektorn missgynnat kvinnor.

Många med mig anser att regeringens jämställdhetsarbete har medfört att jämställdhetsfrågan har privatiserats och att ansvaret lagts på individen, vilket inneburit en försämring av jämställdheten i Sverige mot tidigare år. Jag anser att det istället är insatser på strukturell nivå som är viktigast att genomföra för nå jämställdhet mellan kvinnor och män. I grunden handlar det om att kunna försörja sig och sin familj och att kunna leva ett liv med goda levnadsvillkor, känna hälsa och livskvalité. I modellen ”Hälsa som mål och medel” har jag beskrivit hur min tankegång kring detta ser ut.

För all världens kvinnor vill jag delta i kampen mot fattigdom, våld och sexhandel och för en bättre klimatpolitik. Jag vill också delta i arbetet för:
- Satsningar på välfärden för att återskapa ett värdigt välfärdssystem. Detta skapar i sin tur trygghet, fler arbeten inom vård, skola och omsorg och möjlighet till god arbetsmiljö.
- Investeringar i utbildning från kompletterande utbildning till spetskompetenssatsningar
- Förbättrad föräldraförsäkring i form av en tredelad föräldraförsäkring
- Bättre arbetsvillkor genom möjlighet till deltid och rätt till heltid samt lika lön för lika arbete
- Kvotering till styrelser och nämnder

Det finns många olika arbetssätt, perspektiv och utgångspunkter i jämställdhetsarbetet. Men de insatser som jag nämner här är de som jag ser som viktigast. För att visa att det går att förändra, även det allra svåraste av områden som våld och våldtäkter som krigshandling, vill jag rekommendera dokumentären om Margot Wallströms resolution.

Det går att förändra och det går att uppnå ökad jämställdhet med systematiskt, långsiktigt och tålmodigt arbete byggd på kunskap, mod och hopp om en bättre och jämlikare värld.

Hälsa som mål och medel för ett gott samhälle

Hälsa som mål och medel för ett gott samhälle

Jag anser att denna modell är det viktigaste och bästa jag gjort under mina arbetsår. Den summerar min kunskap inom de två områden som jag tycker är allra viktigast att arbeta för nämligen en jämlik och jämställd hälsa för kvinnor och män, flickor och pojkar. Min förhoppning är att denna modell genom sin globala användbarhet ska kunna bidra till att förändra världen till det bättre.

Bakgrund

Den modell som jag redovisar har vuxit fram utifrån den kunskap och erfarenhet som jag fått genom mitt arbete inom Landstinget i Östergötland och på andra sätt. Mitt syfte med modellen är att illustrera hur ett helhetsperspektiv på hälsofrågorna kan stärka kvinnors och mäns hälsa och samhällets utveckling. Jag önskar genom modellen lyfta fram jämställdhetsperspektivets betydelse i folkhälsoarbetet och synliggöra vikten av att kvinnors och mäns olika livsvillkor och förutsättningar beaktas vid politiska beslut och i praktiskt verksamhet. Jag ser modellen som användbar regionalt, nationellt och globalt vid fattigdomsbekämpning och i alla de sammanhang där kvinnors villkor särskilt bör lyftas fram. Min förhoppning är att förhållningssättet att se hälsa som både ett mål och ett medel ska bidra till ett jämlikt och jämställt samhälle – det goda samhället.

Min förklaring till modellen

Hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet och en förutsättning för förverkligandet av andra rättigheter. Att bidra till att alla kvinnor och män har resurser för ett gott liv, minska hälsorisker i olika livsmiljöer och möjliggöra för individen att göra hälsosamma val är några av samhällets största utmaningar. Kvinnors och mäns hälsa är avgörande för samhällets utveckling såväl ekonomiskt som demokratiskt. Samhällets utveckling är på samma sätt avgörande för kvinnors och mäns hälsa. Sambandet är därmed dubbelriktat och samspelande.

Ett folkhälsostrategiskt förhållningssätt innebär att man utgår från och arbetar med de faktorer som bestämmer människors hälsa. Förhållningssättet åskådliggörs med modellen ovan, där solfjädern med hälsans bestämningsfaktorer visar att hälsofrågorna finns på olika nivåer och är en angelägenhet för såväl den enskilda människan som hela samhället. Både livsvillkor och levnadsvanor inverkar på människors hälsa. Många faktorer är påverkbara via politiska beslut medan andra handlar om individens egna val. (Denna del av modellen är utarbetad av Göran Dahlgren och Margret Whitehead).

Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Samhället har idag en maktobalans som resulterar i olika livs- och arbetsvillkor för kvinnor och män. Detta hänger samman med strukturer som bygger på föreställningar om manligt som överordnat och kvinnligt som underordnat. Denna genusordning är inte den enda maktordning som påverkar individens livsvillkor och livsstil. Andra maktordningar baserade på klass, ålder, funktionshinder, sexuell identitet och etnicitet samverkar med kön och genus på olika sätt (Connell 2003). Enligt samhällsvetare Gertrud Åström utgör jämställdhet en normativ grund, d v s man utgår från kön och lägger sedan på övriga maktordningar. Av dessa skäl är det viktigt att ett jämställdhetsperspektiv synliggörs som en utgångspunkt i folkhälsoarbetet, integreras i bestämningsfaktorerna för hälsa samt beaktas vid beslutsfattande och vid utarbetandet av åtgärder.

Jämlika samhällen är bättre samhällen

Alla mår bättre av jämlikhet. Det är slutsatsen i en ny debattbok med titeln Jämlikhetsanden av författarna Richard Wilkinson och Kate Pickett. Båda är välkända forskare i epidemiologi och de visar i boken att jämlika samhällen nästan alltid är bättre samhällen.

Författarna ställer frågan: varför lyckas människorna i västvärlden inte njuta av det välstånd vi skapat åt oss? Svaret blir att vårt samhälle präglas av konkurrens, alienation och avundsjuka. Statusjakt är något som tycks bli viktigt i tider då människor känner sig osäkra på varandra, är dåliga på att visa tillit, känner bristande trygghet och förankring. Statusjaktens och jämförandets källa är inkomstskillnaderna skriver författarna. Dessa skillnader har ökat och då spelar det mindre roll att de fattiga i USA och Sverige materiellt sett är mindre fattiga än de var för 50 år sen. Relativt sett är de ändå mindre värda, i båda sina egna och de rikas ögon. Med detta följer olika diagnoser och sjukdomar.

Sambanden är tydliga enligt författarna: ju jämlikare ett samhälle är, desto fredligare, friskare och mer högpresterande ter sig dess befolkning. Sverige, skriver forskarna, utgör lite av ett undantag, eftersom vi fortfarande tillhör de mest jämlika i västvärlden; dock med snabbt ökande klassklyftor och höga ohälsotal för ungdomar.

Jag ser denna debattbok som en fortsättning på boken Statussyndromet av Michael Marmot och som viktig för politiken och samhällsdebatten. Det går att vända ohälsa till hälsa med rätt politik!

Lyssna på P1 och läs mer här Jämlikhetsanden