Ge oss mjuka händer och varma hjärtan för en jämlik och jämställd värld

Idag är det den 8 mars, den dag då jämställdhetsfrågan uppmärksammas världen över. Alltsedan jag började arbeta med jämställdhetsfrågor 1995 i mitt arbete inom Landstinget i Östergötland, har jämställdhet funnits med mig som en kunskap som griper in i alla områden. Som förtroendevald är jämställdhetsfrågan en stor drivkraft och jag ser denna fråga som en av de allra viktigaste att arbeta för.

I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter står det: ”Alla människor är födda fria och lika i värde”. Alla människor inkluderas därmed och ingen ska stå utanför. I Sverige är målet för jämställdhet att ”Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”. Demokrati betyder folkmakt och inget samhälle kan lösa individuella mänskliga rättigheter om man inte löser jämställdhetsfrågan. Detta menar jag är utgångspunkten för allt jämställdhetsarbete. Jag anser att det är uppenbart att samhället har skillnaden mellan könen som utgångspunkt och att den går rakt igenom klassperspektivet.

Många debatterar jämställdhetsfrågan idag och många artiklar skrivs. I detta inlägg väljer jag att lyfta fram två artiklar där jämställdhetsfrågan beskrivs på ett bra sätt enligt min mening. Den första artikeln är ”8 mars – ilska som inte får gå över” i Dagens Arena och den andra är Claes Borgströms artikel i Svenska Dagbladet ”Regeringen struntar i jämställdheten”. Den första artikeln beskriver på ett utmärkt sätt såväl de globala som nationella svårigheterna i jämställdhetsarbetet. I Claes Borgströms artikel beskrivs bland annat hur regeringens skattesänkningar och nedskärningar i den offentliga sektorn missgynnat kvinnor.

Många med mig anser att regeringens jämställdhetsarbete har medfört att jämställdhetsfrågan har privatiserats och att ansvaret lagts på individen, vilket inneburit en försämring av jämställdheten i Sverige mot tidigare år. Jag anser att det istället är insatser på strukturell nivå som är viktigast att genomföra för nå jämställdhet mellan kvinnor och män. I grunden handlar det om att kunna försörja sig och sin familj och att kunna leva ett liv med goda levnadsvillkor, känna hälsa och livskvalité. I modellen ”Hälsa som mål och medel” har jag beskrivit hur min tankegång kring detta ser ut.

För all världens kvinnor vill jag delta i kampen mot fattigdom, våld och sexhandel och för en bättre klimatpolitik. Jag vill också delta i arbetet för:
- Satsningar på välfärden för att återskapa ett värdigt välfärdssystem. Detta skapar i sin tur trygghet, fler arbeten inom vård, skola och omsorg och möjlighet till god arbetsmiljö.
- Investeringar i utbildning från kompletterande utbildning till spetskompetenssatsningar
- Förbättrad föräldraförsäkring i form av en tredelad föräldraförsäkring
- Bättre arbetsvillkor genom möjlighet till deltid och rätt till heltid samt lika lön för lika arbete
- Kvotering till styrelser och nämnder

Det finns många olika arbetssätt, perspektiv och utgångspunkter i jämställdhetsarbetet. Men de insatser som jag nämner här är de som jag ser som viktigast. För att visa att det går att förändra, även det allra svåraste av områden som våld och våldtäkter som krigshandling, vill jag rekommendera dokumentären om Margot Wallströms resolution.

Det går att förändra och det går att uppnå ökad jämställdhet med systematiskt, långsiktigt och tålmodigt arbete byggd på kunskap, mod och hopp om en bättre och jämlikare värld.

På jakt för jämställdhet

På sin blogg ställer Roger Berzell frågan "Vart fan tog feminismen vägen?" och ger olika exempel på ojämställda villkor. Han ställer också frågan om någon vill hänga med i kampen.

Jag hänger med Roger i kampen för jämställdhet. Tänk om vi kunde bli många som kämpar för flickors och pojkars, kvinnors och mäns rätt till lika värde. Tänk om vi kunde träda fram som Italiens kvinnor nyligen gjorde, men göra det gemensamt.

Vill inte du också vara med?

Min vision om ett jämlikt och jämställt samhälle och vägen dit kan du läsa mer om här.

Hur jämställt är Sverige egentligen?

Idag skulle jag vilja, genom att citera en dialog mellan Erik Blixt och "Mats Knutsson" i dagens avsnitt av Public Service, ställa frågan - Hur jämställt är Sverige egentligen?

Så här låter dialogen:
"Erik Blixt: Hur tycker du Mona Sahlin klarade utfrågningen?
"Mats Knutsson": Mycket bra. Mona är en utomordentligt skicklig politiker. Hon lägger sina ord väl. Hon är alltid lika rak, klok och tydlig. Inte heller är det något fel på politiken i sak. Hon har på kort tid lyckats ena oppositionen kring ett starkt program, vilket framgick tydligt av hennes insats ikväll.
Erik Blixt: Så det blir toppbetyg med andra ord?
"Mats Knutsson": Nej det blir det inte för det är ju Mona vi talar om. Det vet ju alla att det inte spelar någon roll vad hon säger eller hur väl hon säger det. Så länge det är hon som pratar är det ingen som bryr sig."

Jag ställer min fråga med utgångspunkt från att Mona Sahlin aldrig i media eller i samtal beskrivs med de första meningarna i denna dialog och beror det i så fall på att vi inte vill se en kvinnlig statsminister? Jag tror att orsaken ligger just i vår ovana att se kvinnor som ledare och att vår bild av en statsminister är en man. Sverige som anses som ett av världens mest jämställda land har därmed enligt min mening inte kommit särskilt långt när det gäller verklig jämställdhet mellan män och kvinnor.

Läs gärna Liza Marklunds artikel Hon bryter mot normerna, där Marklund också beskriver detta förhållanden.

Jag vill här upprepa "Mats Knutsson" första utlåtande och sprida denna bild av Mona Sahlin. För mig är den rätt i alla avseenden:

"Mona är en utomordentligt skicklig politiker. Hon lägger sina ord väl. Hon är alltid lika rak, klok och tydlig. Inte heller är det något fel på politiken i sak. Hon har på kort tid lyckats ena oppositionen kring ett starkt program, ..."

Hälsa som mål och medel för ett gott samhälle

Hälsa som mål och medel för ett gott samhälle

Jag anser att denna modell är det viktigaste och bästa jag gjort under mina arbetsår. Den summerar min kunskap inom de två områden som jag tycker är allra viktigast att arbeta för nämligen en jämlik och jämställd hälsa för kvinnor och män, flickor och pojkar. Min förhoppning är att denna modell genom sin globala användbarhet ska kunna bidra till att förändra världen till det bättre.

Bakgrund

Den modell som jag redovisar har vuxit fram utifrån den kunskap och erfarenhet som jag fått genom mitt arbete inom Landstinget i Östergötland och på andra sätt. Mitt syfte med modellen är att illustrera hur ett helhetsperspektiv på hälsofrågorna kan stärka kvinnors och mäns hälsa och samhällets utveckling. Jag önskar genom modellen lyfta fram jämställdhetsperspektivets betydelse i folkhälsoarbetet och synliggöra vikten av att kvinnors och mäns olika livsvillkor och förutsättningar beaktas vid politiska beslut och i praktiskt verksamhet. Jag ser modellen som användbar regionalt, nationellt och globalt vid fattigdomsbekämpning och i alla de sammanhang där kvinnors villkor särskilt bör lyftas fram. Min förhoppning är att förhållningssättet att se hälsa som både ett mål och ett medel ska bidra till ett jämlikt och jämställt samhälle – det goda samhället.

Min förklaring till modellen

Hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet och en förutsättning för förverkligandet av andra rättigheter. Att bidra till att alla kvinnor och män har resurser för ett gott liv, minska hälsorisker i olika livsmiljöer och möjliggöra för individen att göra hälsosamma val är några av samhällets största utmaningar. Kvinnors och mäns hälsa är avgörande för samhällets utveckling såväl ekonomiskt som demokratiskt. Samhällets utveckling är på samma sätt avgörande för kvinnors och mäns hälsa. Sambandet är därmed dubbelriktat och samspelande.

Ett folkhälsostrategiskt förhållningssätt innebär att man utgår från och arbetar med de faktorer som bestämmer människors hälsa. Förhållningssättet åskådliggörs med modellen ovan, där solfjädern med hälsans bestämningsfaktorer visar att hälsofrågorna finns på olika nivåer och är en angelägenhet för såväl den enskilda människan som hela samhället. Både livsvillkor och levnadsvanor inverkar på människors hälsa. Många faktorer är påverkbara via politiska beslut medan andra handlar om individens egna val. (Denna del av modellen är utarbetad av Göran Dahlgren och Margret Whitehead).

Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Samhället har idag en maktobalans som resulterar i olika livs- och arbetsvillkor för kvinnor och män. Detta hänger samman med strukturer som bygger på föreställningar om manligt som överordnat och kvinnligt som underordnat. Denna genusordning är inte den enda maktordning som påverkar individens livsvillkor och livsstil. Andra maktordningar baserade på klass, ålder, funktionshinder, sexuell identitet och etnicitet samverkar med kön och genus på olika sätt (Connell 2003). Enligt samhällsvetare Gertrud Åström utgör jämställdhet en normativ grund, d v s man utgår från kön och lägger sedan på övriga maktordningar. Av dessa skäl är det viktigt att ett jämställdhetsperspektiv synliggörs som en utgångspunkt i folkhälsoarbetet, integreras i bestämningsfaktorerna för hälsa samt beaktas vid beslutsfattande och vid utarbetandet av åtgärder.

Claes Borgström talade om jämställdhet i Linköping

På inbjudan av S-kvinnor besökte idag Claes Borgström Linköping för att tala under rubriken "Vilket parti har den bästa och vassaste jämställdhetspolitiken?. Claes Borgström är jurist och arbetar som advokat sedan många år. Under 2000-2007 var Claes jämställdhetsombudsman (JÄMO) och sedan 2008 är han jämställdhetspolitisk talesperson för Socialdemokraterna.

I mitt arbete inom landstinget har jag arbetat med jämställdhetsfrågor i olika omgångar. Jag har bl a varit med om att utarbeta policy och handledningsplaner för landstingets jämställdhetsarbete samt genomföra mentorskapsprogram. I samband med detta arbete har jag vid två tillfällen haft förmånen att få lyssna på Claes Borgström och alltid blivit imponerad av hans sätt att beskriva jämställdhetsarbetet och dess betydelse. Bland annat minns jag att han alltid poängterade att jämställdhet är en kunskapsfråga, inte en åsiktsfråga. Han sa också att jämställdhet är något som måste erövras varje dag och aldrig kan tas för given.

Jag blev därför väldigt glad när Claes tackade jag till S-kvinnors inbjudan att komma till Linköping. Vi var ca 35 deltagare som lyssnade och diskuterade jämställdhetsfrågor med honom under kvällen. Jag blev stärkt och glad över hans beskrivning av jämställdhetsfrågornas betydelse även denna kväll. Särskild glad blev jag att höra honom beskriva hur jämställdhetsfrågorna måste ses ur ett helhetsperspektiv och integreras i alla politikområden.

Vi är många som anser att jämställdheten har tagit ett steg tillbaka under denna mandatperiod. Jämställdheten har blivit en fråga för familjen och individen. Jag tycker det är viktigt att återföra jämställdhetsfrågorna till samhällsnivån. Att arbeta med strukturer och på så sätt skapa förutsättningar för ett jämställt samhälle. Att ge kvinnor och män samma makt att forma samhället och sina egna liv. Denna kväll tog jämställdhetsfrågorna ett stort steg framåt med hjälp av Claes Borgström!