Mitt politiska arbete - en bakgrund

Jag blev medlem i Socialdemokraterna i Linköping i februari 2006. Som medlem kan man delta i partiarbetet på flera olika sätt. Jag har valt att engagera mig i två föreningar - S-kvinnor och Knoppen. Jag har suttit i styrelsen för S-kvinnor i Linköping sedan 2007 och för S-kvinnor i Östergötland sedan 2009. Vid årsmötet i februari valdes jag till vice ordförande och till valledare för S-kvinnor i Linköping. Mitt första uppdrag fick jag 2008 som ersättare i Linköpings kommuns fastighetsbolag Sankt Kors AB. Jag har även deltagit i några arbetsgrupper som skrivit fram vår politik inför valet i höst.

Genom mitt uppdrag, föreningsarbetet och de partigemensamma mötena har jag fått möjlighet att komma in i det politiska arbetet på ett bra sätt. I somras bestämde jag mig därför att kandidera till Landstingsfullmäktige och till min glädje blev jag nominerad till plats 10. Detta innebär att jag har en god chans att få delta i landstingspolitiken under den kommande mandatperioden.

Politiskt arbete kräver en hel del tid och jag avsätter i snitt två kvällar per vecka och varannan vecka antingen en lördag eller söndag för att vara med på olika möten och aktiviteter. Allt mitt arbete bedriver jag på min fritid utan ekonomisk ersättning med undantag av mitt uppdrag i Sankt Kors. Dessa sammanträden ligger på eftermiddagstid fyra gånger per halvår och då får jag ersättning för förlorad arbetstid samt ett arvode på ca 500 kr/möte.

Med detta som bakgrund är min ambition att återkommande beskriva mitt politiska arbete inför valet 2010.

Politik är att välja. Att prioritera.

Lyssnade idag på programmet OBS i P1 som diskuterade den sociala och ekonomiska jämlikheten med Jytte Guteland, Socialdemokratiska Ungdomsförbundet och Niklas Wykman, Moderata ungdomsförbundet. Läs här Jytte Gutelands diskussionsinlägg som jag tycker är ett bra inlägg om hur vi kan arbeta för ökad jämlikhet.

Om jämlikhet, anständighet och modet att stå upp för alla!
Sverige är på många sätt möjligheternas land. Landet där jämlikheten är ett mål, där barns rätt att få lyckas oavsett sina föräldrars liv är en självklar rättighet. Landet där både skolornas och livets klassresor är fler. Landet där förskolan en pedagogisk plan, skolan har ambitioner och en stor del av befolkningen har trygghet och välfärd. Vi har genom historien värnat sammanhållning istället för klyftor. Det har bidragit till framgång. Ett land som har vunnit både mänskligt och ekonomiskt genom sin solidariska modell.

Alla har sin egen historia om möjligheternas land. Jag minns främst alla fritidsledarna och lärarna. De som kämpade för att alla vi elever skulle lyckas. Min fransklärare som slet för att jag skulle lyckas klara kursen. Dataläraren som uppmuntrade och gav extra tid, till mig som inte lärt mig uppskatta ämnet. Aldrig upplevde jag att de ville ge upp. Låta mig eller andra elever misslyckas.

Slutar det där? Så lyckligt? Har Sverige nått sina bästa stämningars längtan?

Nej! Det räcker att titta ut på arbetsmarknaden, in i bostäderna eller ner i plånböckerna för att veta att det är långt kvar.

Arbetslösheten är just nu det största hotet mot jämlikheten. Det mest ovärdiga är det sätt vårt land nu möter de unga vuxna. Den unga generationen i Sverige är rekordstor. Den största gymnasieklasserna på 20 år lämnade gymnasieskolan förra våren. Mitt i finanskrisens kölvatten startar de sina vuxna liv. En av fyra startar ett liv med arbetslöshet. Jag träffade en av dessa nyss, en 19 årig arbetslös kille som sa till mig. ”jag är trött på att spela TV-spel sju dar i veckan fem timmar per dag” Jag vill ut härifrån, komma iväg få ett livsprojekt. En mening.

Är det för mycket begärt? Nej det är det inte. Om man vill så går det. Det finns jobb i välfärden, det finns utbildning som ger jobb och det finns branscher, företag som kan anställa om vi investerar rätt nu.

Ändå har vi just nu en regering som låter frågan bero. Som uppgivet pratar om att vi får förvänta oss ”två skitår”. Varför gör de så varför vill de inte agera? Hur kan det för regeringen vara viktigare med skattesänkningar för de rikaste? 20 mdr har lagt på sänkta skatter för den tiondel som tjänar mest? Varför gick inte de till att bekämpa ungdomsarbetslösheten?

Politik är att välja. Att prioritera. SSU prioriterar de ungas rätt till jobb och utbildning. Vi vill ha nolltolerans mot ungdomsarbetslöshet. Det måste få kosta. Motsatsen att låta unga gå arbetslösa kostar mer. Vi vill ge hopp och jobb till unga.

Allt detta är egentligen en gammal historia. Så gammal som vår svenska historia. Skillnaden mellan socialdemokrater och moderater har alltid mätts i mod och självförtroende. Moderaterna tror att tåget inte kommer att nå målet om inte några av de äldre, vissa av de unga, några av de utsatta lämnas bakom. ”De starka” — ”De starka” berättar de för oss, ”kommer att ärva vårt land”.

Vi socialdemokrater tror att vi kan klara resan med hela familjen ombord. Att vårt land ska bygga på jämlikhet, anständighet och modet att stå upp för alla. Det är värdigt möjligheternas land. Sverige.

Jytte Guteland

Kvotering - en del i jämställdhetsarbetet

Svenska Dagbladet har gjort en genomgång av könsfördelningen i styrelser och ledningsgrupper för de 20 största börsbolagen Ojämlikheten består i bolagen. Denna genomgång visar att arbetet med könsfördelningen i de svenska börsbolagens styrelser rör sig med mycket små steg. Andelen kvinnor i styrelserna under förra våren uppgick till 19,4 procent. I ledningsgrupperna ser det ändå sämre ut. Av 217 personer i ledningspositioner är endast 35 kvinnor, det motsvarar 16 procent.

I Norge infördes för några år sedan en lagstiftning som innebär att minst 40 procent av vardera könet ska vara representerat i börsnoterade privata företag och i statliga bolag. Norge har även infört samma typ av kvotering i kommunala bolagsstyrelser. Från 2010 ska alla aktiebolag i Norge som ägs till minst två tredjedelar av kommunen ha en styrelse med minst 40 procent av vardera könet.

Jag tycker Sverige bör gå samma väg som Norge. Alla människors lika värde och lika rätt att styra sina liv är utgångspunkten för jämställdhetsarbetet. Det innebär att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att delta på alla nivåer i samhället. Det gäller såväl föräldraledighet, utbildning, politiska uppdrag, i arbetslivet som i företagens styrelser och ledningsgrupper. Om jämställdhet i arbetslivet ska kunna uppnås är det ett måste att arbetsgivare, såväl inom näringslivet som offentlig verksamhet, på både små och stora arbetsplatser, deltar i förändringsarbetet.

Jämställdhet har alltid krävt kamp, vilja och i många fall lagstiftning för att kvinnor och män ska ha lika rättigheter på områden där män ses som självklara aktörer. Mona Sahlin har uttalat att det blir en lag om könskvotering till bolagens styrelser om socialdemokraterna vinner valet i höst. Jag anser att en sådan lag skulle främja jämställdheten mellan kvinnor och män och därmed vara ett led i att stärka demokratin i vårt samhälle.

Sociala medier och ett tack till Anna

Jag har lyssnat och läst om de sociala mediernas betydelse i den kommande valrörelsen. Partiernas åsikter om dess påverkan går isär och varierar från stor till ingen betydelse alls. Själv tror jag att det med hjälp av de sociala medierna går att skapa intresse för och väcka debatt kring politiska frågor, vilket är en viktig del i valrörelsearbetet.

Bland artiklarna om de social mediernas påverkan läste jag om en forskare vid Universitetet i Stanford som funnit att för varje timme vi tillbringar vid datorn, minskar mellanmänsklig interaktion med nära 30 minuter. Det gäller alltså att använda de sociala medierna på ett strategiskt och måttfullt sätt för att de ska vara verkningsfulla och inte gå ut över det personliga mötet, som jag ändå tror är bäst i valet mellan dessa.

Nu när jag skriver om sociala medier vill jag passa på att tacka min dotter Anna för den hjälp jag har fått med min blogg och andra medier. Utan Anna hade jag själv inte kunnat ta steget in i de sociala mediernas värld med alla dess möjligheter.

Hälso- och sjukvårdskonferens i Piteå

Har under veckan som gått varit tre dagar i Piteå på konferensen Framtiden börjar nu, en bra och givande konferens om hälso- och sjukvårdsfrågor. Här är några bilder från Piteå - isbrytare i Pite älv, vacker vy utanför Pite havsbad samt en bild på bandet med Brolle som bjöd på fin kvällsunderhållning.

Susanna Alakoskis nya bok Håpas du trifs bra i fengelset

I onsdags lyssnade jag till en intervju i TV4 av författarinnan Susanna Alakoski som nyligen kommit ut med boken Håpas du trifs bra i fengelset. I hennes förra bok Svinalängorna skildrade Susanna Alakoski utsattheten ur barnens perspektiv. I hennes nya bok handlar det om vuxna med liknande bakgrund, som kämpar med sitt arv, sin prägling, sin överlevnad. Hennes berättelse är fylld av sorg och vrede, över drogers makt och samhällets utstötningsmekanismer, men också av styrka, humor och inte minst - kärlek.

Jag imponeras mycket över Susanna Alakoskis skarpa och tänkvärda samhällsanalyser och ser fram emot att läsa boken.

Jämlika samhällen är bättre samhällen

Alla mår bättre av jämlikhet. Det är slutsatsen i en ny debattbok med titeln Jämlikhetsanden av författarna Richard Wilkinson och Kate Pickett. Båda är välkända forskare i epidemiologi och de visar i boken att jämlika samhällen nästan alltid är bättre samhällen.

Författarna ställer frågan: varför lyckas människorna i västvärlden inte njuta av det välstånd vi skapat åt oss? Svaret blir att vårt samhälle präglas av konkurrens, alienation och avundsjuka. Statusjakt är något som tycks bli viktigt i tider då människor känner sig osäkra på varandra, är dåliga på att visa tillit, känner bristande trygghet och förankring. Statusjaktens och jämförandets källa är inkomstskillnaderna skriver författarna. Dessa skillnader har ökat och då spelar det mindre roll att de fattiga i USA och Sverige materiellt sett är mindre fattiga än de var för 50 år sen. Relativt sett är de ändå mindre värda, i båda sina egna och de rikas ögon. Med detta följer olika diagnoser och sjukdomar.

Sambanden är tydliga enligt författarna: ju jämlikare ett samhälle är, desto fredligare, friskare och mer högpresterande ter sig dess befolkning. Sverige, skriver forskarna, utgör lite av ett undantag, eftersom vi fortfarande tillhör de mest jämlika i västvärlden; dock med snabbt ökande klassklyftor och höga ohälsotal för ungdomar.

Jag ser denna debattbok som en fortsättning på boken Statussyndromet av Michael Marmot och som viktig för politiken och samhällsdebatten. Det går att vända ohälsa till hälsa med rätt politik!

Lyssna på P1 och läs mer här Jämlikhetsanden

Östergötlands folkhälsoprocess

Kommunerna och landstinget antog politiska riktlinjer för folkhälsoarbetet i Östergötland 2001. Sedan förra hösten pågår en process där länets folkhälsoarbete, både när det gäller riktlinjer och arbetsformer, ses över. Som en del i detta arbete genomfördes en folkhälsokonferens i förra veckan där många intressanta data redovisades om hälsan globalt samt i Sverige och Östergötland. (se mitt tidigare inlägg "Den ojämlika hälsan i Sverige").

Ta gärna del av folkhälsoprocessen och konferensen (pdf-fil längst ner på sidan) genom denna länk: Folkhälsokonferens 2010-01-28

Kunskap ökar jämställdheten

Den 28 december visade Rapport ett inslag om att männen dominerar i antal i styrelserna för kommunala bolag, inte bara i näringslivets styrelser. Endast var fjärde är kvinna i de kommunala bolagen. Inslaget handlade om Sankt Kors Fastighets AB:s styrelse i Linköping som jag är ersättare i. Männen dominerar i kommunala bolag.

Som ett resultat av detta inslag beslutade styrelsen i förra veckan att utse en kvinnlig vice VD. Att arbeta för jämställdhet är angeläget i alla sammanhang. Arbetet ger dock inte alltid så snabba resultat som i detta fall.

Värt att nämna är att socialdemokraterna representeras av två män och två kvinnor i styrelsen.