Magisterstudier på Socionomprogrammet

Den här veckan har jag påbörjat heltidsstudier till en magisterexamen på Socionomprogrammet vid Linköpings Universitet Campus Norrköping. Vi var elva studenter som kom till gårdagens introduktion, varav åtta unga nyutexaminerade socionomer och tre äldre med yrkeserfarenhet.

Terminen är uppdelad i två delkurser där vi startar med kursen "Socialt arbete som kunskapsområde, teori och praktik" och fortsätter med "Magisteruppsats inom socialt arbete". Utbildningen innehåller intressanta områden som källkritik, litteratursökning, berättelseforskning, vetenskapligt skrivande, evidensbaserad praktik, solidaritet i sjukvården och samhället och litteraturseminarier. Syftet är att bredda och fördjupa kunskaperna inom socialt arbete med fokus på forskningsprocessen. I terminens andra kurs ska vi studenter genomföra en vetenskaplig studie som beskrivs i ett internationellt sammanhang och presenteras som en magisteruppsats.

Mina studier under förra året i forskningsmetodik gav mig inspiration till att fortsätta studera och fördjupa mina kunskaper. Jag ser nu fram emot denna termin mycket och tror att jag kommer att kunna tillämpa studierna både teoretiskt och praktiskt i mitt arbete på Forsknings- och utvecklingsenheten inom Landstinget i Östergötland. På olika sätt hoppas jag också kunna kombinera dessa studier med mitt arbete och politiska uppdrag.

Att få möjlighet att studera igen efter många år i yrkeslivet, tillsammans med såväl unga som äldre studenter, och vara i den vackra miljö som Campus Norrköping erbjuder känns som en stor förmån.

Sociala investeringar i barns och ungas psykiska hälsa

Igår deltog jag i Modellområdesfinalen och tillika slutkonferensen för Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) projekt Barn och Ungas psykiska hälsa. De senaste tre åren har ett intensivt arbete med att få till samverkan mellan skola, socialtjänst, primär- och specialistvård pågått inom 14 olika modellområden i Sverige, varav Norrköping har varit ett område.

Resultaten visar att det går att korta köerna till vård, förbättra skolresultat och skydda barn som riskerar att fara illa. Detta trots pressade ekonomiska förutsättningar, haltande lagstiftning och verksamheter med olika styrning, budget och organisationskultur.

Förutsättningarna varierar mycket, men framgångsfaktorerna för de olika modellområdena är gemensamma:
- politiker som ger tydliga uppdrag och följer upp resultat
- fungerande system för att mäta effekt och resultat av olika insatser
- en organisation som gör det möjligt att tidigt upptäcka och hjälpa de barn som behöver olika insatser.

Under konferensdagen visade också nationalekonomen Ingvar Nilsson att en lyckad samhällsinsats till en kostnad av tre miljoner för ett barn med ADHD-problematik, i ett livsperspektiv ger en avkastning på minst tre gånger insatsen till samhället – i detta fall ungefär 15 miljoner.

Detta var en mycket bra konferens som visade vilka stora möjligheter och resurser det finns inom landstingen och kommunerna, att skapa god hälsa för barn och unga, om vi kan synkronisera insatserna. Om vi också fortsättningsvis kan se satsningar på barns hälsa som sociala investeringar istället för kostnader har vi kommit en lång bit på vägen i detta viktiga arbete.

Läs gärna mer om projektet på SKL hemsida och i slutrapporten. Här finns många viktiga resultat och modeller att dra lärdom av.

Prioritering och ransonering av hälso- och sjukvårdens resurser

Prioriteringscentrum , som är en nationell resurs som ska stödja utveckling och överföring av ny kunskap om prioriteringar inom vård och omsorg, har nyligen publicerat rapporten "Att tillämpa den etiska plattformen vid ransonering - Fördjupad vägledning och konsekvensanalys" av författarna Lars Sandman och Gustav Tinghög.

Rapporten ger vägledning vid ransonering av vårdåtgärder utifrån den gällande etiska plattformen och är ett viktigt bidrag till att klargöra hur olika prioriteringspriciper ska kunna tillämpas för att uppnå rättvisa. Flera av rapportens frågeställningar diskuterades också i rapporten "Vårdens allt för svåra val" som Prioriteringscentrum publicerade 2007, men i den nya rapporten ges en djupare och mer sammanhängande analys av frågeställningarna. I kapitel 4, sidan 62, presenteras bland annat en checklista för att underlätta beslutsfattandet kring ransonering i form av ett beslutsträd.

Jag ser Prioriteringscentrums arbete, som leds av Per Carlsson, som mycket viktig för vårdens utveckling. Min förhoppning är att de frågor som dessa rapporter behandlar blir föremål för många diskussioner under 2012 och följande år.

Nyårsönskan för 2012

Fyra dagar har gått på det nya året 2012. När jag nu ser tillbaka på 2011 års stora händelser i världen, så är det på den arabiska våren jag tänker, den djupa finanskrisen i Europa och USA, katastrofen i Japan och på Utöja, klimatförhandlingarnas tillkortakommanden och Socialdemokratins ledarskapssvårigheter. Men jag tänker också på saker som att Lena Sommestad blev S-kvinnors nya förbundsordförande, att jag som förtroendevald för (S) fick möjlighet att delta i det politiska arbetet och inte minst på glädjen att ha familj och vänner nära. Ja, listan kan göras lång med både goda och svåra händelser.

Nu vänder vi blad, ord som har blivit klassiska, passar bra i denna tid. Jag vill börja med min nyårsönskan. Det jag önskar för det kommande året är att Hoppet om en bättre tillvaro och värld återvänder till människor och att alla som kan bidrar till detta. Utan hopp, känsla av mening och delaktighet går vi en mörk framtid till mötes, så låt oss gemensamt arbeta för att hoppet och framtidstron återvänder och uppfyller oss alla under detta år.