Under året som gått har ett beslut sakta växt fram inom mig som handlar om att försöka nå en ökad känsla av oberoende och frihet och en livsstil som är mer långsiktigt hållbar med tanke på miljö och klimat.
Jag har under de senaste åren upplevt att jag konsumerar för mycket för min egen personliga del. När jag tittar närmare på mitt sätt att handla märkesvaror och andra produkter känner jag mig fångad av såväl marknadsintressen som reklam. Jag vill försöka ändra på detta genom att väsentligt minska mina personliga inköp av konsumtionsvaror. Min målsättning är att inte handla några kläder eller skor samt minska mina andra inköp och bilresor under ett års tid, med början i augusti. Efter detta år kan jag sedan avgöra hur jag vill gå vidare. Jag tror att jag med detta ställningstagande kommer att kunna se nya möjligheter och andra alternativ som jag tidigare inte har tänkt på.
Min insikt kan tyckas komma sent i livet, men även om det är så vill jag idag förändra mitt konsumtionsbeteende både utifrån ett individuellt perspektiv och ett mer moraliskt och etiskt perspektiv där miljö- och klimatfrågorna står i centrum, med sin indirekta och direkta koppling till fattigdom, svält och miljöförstöring. På ett av Almedalens seminarier som handlade om klimatfrågor visades att koldioxidutsläppen för produktion har minskat medan utsläppen för konsumtion har ökat i flera europeiska länder, däribland Sverige. Vidare skriver Hans Rosling, professor i global hälsa, i Dagens Nyheters ledare 2011-08-03 "Tyvärr lär vi få ett dystert besked den 14 december: den ekonomiska tillväxten i Sverige har sannolikt skett till priset av ökade koldioxidutsläpp."
Jag tror varken ökad konsumtion eller ökad tillväxt gör oss lyckligare, mer är inte bättre, precis som författaren och forskaren Christer Sanne skriver i sin bok Keynes barnbarn. Ekonomisk tillväxt är ett mål i politiken och beskrivs vara nödvändig för att behålla vår välfärd i form av vård, skola och omsorg. Men välfärdssektorn följer inte samma ekonomiska lagar som produktion av varor. Trots hög tillväxt i Sverige (6,4 respektive 5,4 procent under de två första kvartalen 2011) ser vi ökade klyftor mellan människor och fortsatta ekonomiska svårigheter inom hälso- och sjukvården och andra välfärdssektorer. Hur vi använder våra resurser är därmed det vi behöver diskutera mer.
Genom att ändra mitt beteende hoppas jag kunna bidra i det lilla till bättre miljö och klimat. Kanske kan jag med detta också inspirera någon mer att minska sin konsumtion, så att vi blir fler som gör detta tillsammans. Hör gärna av dig om du skulle vilja vara med!
Jag tror resurs utnyttjande och konsumtion är ett större problem än CO2 utsläppen. Jorden är en ändlig resurs så att bara köra på kommer skapa problem. Det största resurs problemet nu är förmodligen mat, jag säger inte för att jag vet men för att jag antar det med stigande matpriser. Vi vet att fisken är endlig, men också att andra produkter tar land i anspråk, regnskog eller åkermark för Biodiesel, åkermark för etanolgrödor. Jag tror kanske inte märkeskläder är ett resursslöseri om man inte köper nytt en gång i veckan, mycket kläder går till återvinning. Resursslöseriet tror jag handlar om mat och vatten, en bristvara i en snar framtid, inte här, men på andra håll, Afrika, Mellanöstern, Indien. Inte att vi slänger mat som många hävdar utan mest at vi tar mark i anspråk till annat än mat. Också att nationer med kapital köper mark för export av maten för det egna behovet. Kina köper åkermark i Afrika, Brasilen odlar sockerrör för etanol produktion, regnskog huggs ned för Biodiesel odlingar. Din tanke är rätt, frågan är bara hur vi gör det på rätt sätt.
SvaraRadera