onsdag 2 februari 2011

I Svinalängornas spår - barnfattigdomen ökar

Igår släppte Rädda Barnen sin åttonde rapport om barnfattigdomen som visar att barnfattigdomen fortsätter att öka. Under 2008 levde 220 000 barn i fattigdom – det vill säga 11,5 procent av alla barn i Sverige.

Några ytterligare siffror ur rapporten visar att barnfattigdomen är:
- 5,4% bland barn med svensk bakgrund och 29,5% bland barn med utländsk bakgrund
- 8,1 % bland barn med sammanboende föräldrar och 24,7 % bland barn till ensamstående föräldrar.
- 3% i Täby och i Rosengård 61,4 %.

Skillnaderna syns därmed tydligt mellan grupper av barn beroende på om de lever med ensamstående eller sammanboende föräldrar, om deras föräldrar är födda i Sverige eller utomlands. Stora olikheter finns också mellan bostadsområden både mellan och inom kommunerna i Sverige.

En fördjupad fattigdom med ökade klyftor mellan olika grupper av barn, leder till att barn hamnar i utanförskap och tvingas växa upp i samhällets marginaler. Detta innebär sämre förutsättningar på fler områden och en risk för deras utveckling. Barn som växer upp i fattigdom diskrimineras och får sämre utbildning, sämre hälsa, sämre möjlighet till fritidsaktiviteter, till exempel i form av lek och en meningsfull fritid samt lever under betydligt mer otrygga förhållanden än andra barn.

I Rädda Barnens årsrapport bekräftas alltså bilden om barnfattigdomen i Sverige, av de fördjupade klyftorna och att de går över både klass och kön och etnicitet. Sverige har de resurser som behövs för att se till att inga barn diskrimineras och marginaliseras på grund av sina föräldrars ekonomiska ställning. Alliansen har hittills menat att jobbskatteavdraget och arbetslinjen är lösningen på problemet med barnfattigdom. Men det är en annan politik som behövs, en politik som tar sin utgångspunkt i hälsans bestämningsfaktorer och i barnkonventionen och som har sin värdegrund i jämlikhet och solidaritet.

I boken och filmen Svinalängorna av Susanna Alakoski speglas fattigdomens effekter på ett synbart, tidlöst och genomträngande sätt. Ingen kan tveka om hur viktig denna fråga är efter ha tagit del av filmen och Rädda Barnens rapport.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar