Ge oss mjuka händer och varma hjärtan för en jämlik och jämställd värld

Idag är det den 8 mars, den dag då jämställdhetsfrågan uppmärksammas världen över. Alltsedan jag började arbeta med jämställdhetsfrågor 1995 i mitt arbete inom Landstinget i Östergötland, har jämställdhet funnits med mig som en kunskap som griper in i alla områden. Som förtroendevald är jämställdhetsfrågan en stor drivkraft och jag ser denna fråga som en av de allra viktigaste att arbeta för.

I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter står det: ”Alla människor är födda fria och lika i värde”. Alla människor inkluderas därmed och ingen ska stå utanför. I Sverige är målet för jämställdhet att ”Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”. Demokrati betyder folkmakt och inget samhälle kan lösa individuella mänskliga rättigheter om man inte löser jämställdhetsfrågan. Detta menar jag är utgångspunkten för allt jämställdhetsarbete. Jag anser att det är uppenbart att samhället har skillnaden mellan könen som utgångspunkt och att den går rakt igenom klassperspektivet.

Många debatterar jämställdhetsfrågan idag och många artiklar skrivs. I detta inlägg väljer jag att lyfta fram två artiklar där jämställdhetsfrågan beskrivs på ett bra sätt enligt min mening. Den första artikeln är ”8 mars – ilska som inte får gå över” i Dagens Arena och den andra är Claes Borgströms artikel i Svenska Dagbladet ”Regeringen struntar i jämställdheten”. Den första artikeln beskriver på ett utmärkt sätt såväl de globala som nationella svårigheterna i jämställdhetsarbetet. I Claes Borgströms artikel beskrivs bland annat hur regeringens skattesänkningar och nedskärningar i den offentliga sektorn missgynnat kvinnor.

Många med mig anser att regeringens jämställdhetsarbete har medfört att jämställdhetsfrågan har privatiserats och att ansvaret lagts på individen, vilket inneburit en försämring av jämställdheten i Sverige mot tidigare år. Jag anser att det istället är insatser på strukturell nivå som är viktigast att genomföra för nå jämställdhet mellan kvinnor och män. I grunden handlar det om att kunna försörja sig och sin familj och att kunna leva ett liv med goda levnadsvillkor, känna hälsa och livskvalité. I modellen ”Hälsa som mål och medel” har jag beskrivit hur min tankegång kring detta ser ut.

För all världens kvinnor vill jag delta i kampen mot fattigdom, våld och sexhandel och för en bättre klimatpolitik. Jag vill också delta i arbetet för:
- Satsningar på välfärden för att återskapa ett värdigt välfärdssystem. Detta skapar i sin tur trygghet, fler arbeten inom vård, skola och omsorg och möjlighet till god arbetsmiljö.
- Investeringar i utbildning från kompletterande utbildning till spetskompetenssatsningar
- Förbättrad föräldraförsäkring i form av en tredelad föräldraförsäkring
- Bättre arbetsvillkor genom möjlighet till deltid och rätt till heltid samt lika lön för lika arbete
- Kvotering till styrelser och nämnder

Det finns många olika arbetssätt, perspektiv och utgångspunkter i jämställdhetsarbetet. Men de insatser som jag nämner här är de som jag ser som viktigast. För att visa att det går att förändra, även det allra svåraste av områden som våld och våldtäkter som krigshandling, vill jag rekommendera dokumentären om Margot Wallströms resolution.

Det går att förändra och det går att uppnå ökad jämställdhet med systematiskt, långsiktigt och tålmodigt arbete byggd på kunskap, mod och hopp om en bättre och jämlikare värld.